Tankar om profilering

Plockade just ur ugnen med en drös små färgglada djur. Jag gjorde dem mest för att min lerlåda efter höstens kurser (och efter många års testande) är full av diverse slattar av olika leror, varav några var infärgade i glada färger, och det var verkligen dags att rensa ut. En vårstädning kan man väl säga. Ja, och så var det kul också. Det gjorde mig glad.

Medan jag gjort dem har det dykt upp en massa tankar på om det "passar in" att jag gör dessa, nu när jag liksom bestämt mig för att arbeta med och utforska de material jag hittar i naturen. Det här är ju raka motsatsen. Uttrycket är också det helt annorlunda. Passar det in? Ska jag verkligen lägga upp det på min instagram osv? Stör det inte "bilden"? En massa tankar som jag helt enkelt tyckte var ganska problematiska.

Mitt beslut att hålla mig till det lokala var från början grundat i en vilja att begränsa mig, för att få stillhet i tanken, kanske kunna fokusera mer, gå djupare i ett uttryck, finna ro i utforskandet. Det finns också såklart en miljöaspekt, likväl som en arbetsmiljöaspekt – jag vet mer om var materialet kommer ifrån, allt det där. Det handlade om vad jag ville skapa och hur.

Men sen tillkommer allt det där som är den utåtriktade delen av att skapa, när man också vill leva på det. Att göra uttrycket till produkt. Göra sig själv till varumärke. Vara tydlig för sin kund. När jag ser mig runt på sociala medier tycker jag att alla konstnärer är så "duktiga" på att vara en sak, göra en sak, ha ett uttryck. Så borde man säkert göra, märkte jag att jag nu tänkte, när jag satt här med mina färgglada, i mitt flöde helt apparta, små djur. När jag häromveckan la upp en pajform jag gjort i vit stengods, med blå kobolt, helt utan något lokalt alls.

Men jag tycker inte om de där tankarna. Jag har verkligen ingen lust att vara ett varumärke. Ingen lust att göra produkter. Ingen lust att vara en sak, göra en sak, ha ett uttryck. Egentligen vill jag ha så lite som möjligt med allt det där som handlar om profilering, kapital och tillväxt att göra, vill inte göda flöden som strömlinjeformar och begänsar. Vem tjänar man då? Vem är det egentligen som vinner på att vi blir varumärken?

Jag vill inte tjäna någon. Jag vill bara göra. Bara vara. Många saker, olika saker. I ett virrvarr så som varje människa är ett ständigt förändrande virrvar. Så nu kommer det finnas olika kategorier i webshoppen och flödena – ja de får väl bli som de blir.